psychothorn

De kom krypande vid gryningen, En stadigt ihållande kännsla av orohet. Men min överabetade hjärna som inte har fått en vilas stund på hela natten orkade inte koppla ihop. I ett hopplöst försök att sova vänder jag mig och kryper ihop till en boll. Det är som att en alarm klocka sätts igång av mina handlingar. Jag börjar sakta förstå vad som händer med min trött kropp. Min hjärna börjar komma ur den dvala den befunnit sig i. Jag lyfter huvudet och tittar på klockan. 05:00. Ingen somn på hela natten. Jag lägger mig på rygg och min kropp tar en rugby tackling.

Smärtan är olidlig. Inte magen, inte huvudet, inte bröstet utan ryggen. Ryggen gör så ont att jag önskar mig bort från denna planet. Jag trycker i mig verktabletter med hjälp av min mor. Virar filtar omkring mig och ber att det ska gå över.

Men här sitter jag nu, Smärtan avtar med hjälp av tabletter. Det enda som jag blir riktigt glad nuförtiden av har baba förbjudit mig att göra. Dansa. Ingen dans för mig denna vecka. Jävla skit.

xx