psychothorn

Det har blivit kallare om nätterna nu, vinden viner starkare och drar med sig en klar höst längtan. Mina  steg förlängs och jag längtar till min varma säng. Jag börjar ångra att jag inte gick hem tidigare.
Benen bär mig från gamla stan och genom gula gången mot slussen. Röster och steg börjar höras bakom mig. Antagligen några eftersläntrare från en fest. 
Jag fortsätter att gå och snart är gänget alldeles bakom mig. Först nu hör jag att de tilltalar mig. Obehag slår rot och rösterna börjar låta allt aggressivare. Mina tankar rusar.
 ”Din lilla horunge, är du döv?!”
Jag stammar fram att jag bara vill hem, att snälla, låt mig bara få gå.

xx