Don't you go.

Kom hem för ca 10 minuter sedan. Har varit på bio. Jag såg Remember Me. Fy fan vad satans bra den var. Helt otroligt. Jag instruerar er att gå och se den. Den var så vacker och fin. Slutet var inte som väntat men bra. När filmen var slut och end credits började visas på filmduken så satt jag kvar. Resten av biosalongen började röra sig mot utgången men jag satt kvar. Kunde inte få mina muskler att röra sig. Tårarna ran ner för min kind som redan var randig av tårar. Sminket ran och jag kunde inte röra mig. Filmen påverkade mig ngt otroligt. Jag finner inga ord.


Snart så kommer min Gudfars fru att hämta mig och min syster. Vi ska på ngn mode grej som min gudmor har. Ska bli intressant. Alla kommer vara grymt fashion där och så kommer jag. Kusinen ifrån landet i pojkbyxor och en stickad tröja från 90-talet. Fy fan vad fashion man kan bli. Alla kommer undra hur fel jag kunde gå med en Gudmor i modevärlden. När jag var mindre så var jag typ hennes lilla docka. Hon köpte alltid det senaste till mig som jag strosade runt i. Jag kan slå vad om att jag var den enda 10 åring med ljusrosa mocka skor i sandlådan.

Johan! Varje gång jag hör My Heart med the Perishers så tänker jag på dig! Vi måste träffas snarast! I miss you friend.

xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0