Det krävs mera än så, för att skilja oss två.

Den är kvällen har varit ytterst intressant kan jag säga. Så jag gör mig klar för att dra till carro som har en typ födelsedags grej. Möter upp mina vänner i tuben och vi åker ut dit. Det ligger ut åt helvete för att börja med. När vi väl kommit hem till henne så är det en pinsam stämning. Ingen vet riktigt vad de ska göra. Efter typ en timme så får vi pizza och stämningen lättar upp. Kl blir typ åtta och nu så ska vi tydligen gå och möta en grupp människor och sätta oss på typ ett berg för att festa. Under hela denna tid så regnar det och är svin kallt. Vi sitter på detta berg och några bekanta kommer. De har hamnat i slagsmål. En kille har fått näsan krossad och blöder. Fint, det känns tryggt. Jag och William som ska jobba imorgon bestämmer oss för att gå. Vi tackar carro och går ner för berget där några arga förortsbarn vill mucka gräl. Calle, Viktor och Krille ansluter sig till oss. Vi är alla skit skraja. William tuggar på om att bara gå rakt fram och inte titta på någon av dem. Vi alla fyra är östermalms ungar och det syns kan jag berätta. Vi är nära tuben och ser att tunnelbannan saktar in till spåret. Helvete, det är bara att springa. Vi springer och kastar oss över spärrarna. YES! Vi hinner med tåget. Äntligen på väg hem. Har nog aldrig sprungit så snabbt för att hinna med något. Men vi alla ville hem. Hem, Hem, Hem.

Stannar på seven och köper B&J. Kommer hem, slår upp ett glas päron cider tar min glass och sätter  på Harry Potter. Äntligen hemma i säkra kvarteren.


Sov gott. Ska städa hemma imorgon mot betalning. Väldit trevlogt med klirr i fickan igen.

xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0