schwarzwaldtårta

Gästbloggare: Dr. S

Det är lite obehagligt, för hela tiden ser jag någon bakom ryggen och varje gång vänder jag mig om och inser gång på gång att det är min spegelbild. Det är som armbågsslickar. Man är mycket väl medveten om att man hur mycket man än drar inte når armbågen med tungan. Det är nog något som vi aldrig kommer lära oss. Någonsin.

Jag är ganska imponerad av att vi endast har typ två liter glass kvar att äta upp. Jag tänker mig soluppgången ute på balkongen. Vi sitter uppradade omringade av tusentals stearinljus som sprider ett flammande ljus omkring oss. Där sitter vi med slevar i högsta hugg. Folket nere på gatan märker av den spänningsfulla stämningen i luften och flockas nedanför oss. De trängs för att nå platsen med den bästa sikten. Startskottet ljuder som en pil genom luften och de deltagande kastar sig mot x-trapaketet. De kastar sig i sådan väldig fart att de flyger förbi glassen och över staketet. Sekunder senare är det rött på gatan. Samtliga inklusive åskådare är döda.
Och glassen blev aldrig uppäten.

dead baby by daisyjellybean.
http://www.flickr.com/photos/daisyjellybean/1864704671/


Kommentarer
Postat av: Krissemissen <3

JAG KAN FAKTISKT NÄSTAN SLICKA ARMBÅGEN :D <3



läskig bild xD

2010-04-05 @ 11:16:42
URL: http://krissemissen.blogg.se/
Postat av: Dr. S

Jag tror dig inte.

2010-04-05 @ 21:23:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0